Min första mara

11:28


Bilden ovan är tagen i sängen hemma, efter att jag legat med benen mot väggen och sedan tagit en dusch. Jag har fortfarande märken på handleden från min Garmin.
Jag har väldigt blandade känslor efter gårdagens utmaning. Jag är stolt över mig själv för att jag kämpade mig i mål, men besviken över min tid och över hur jag stundvis hanterade utmaningen. Vid 31 kilometer, när magkramperna var riktigt illa, klev jag av banan och ringde gråtandes till A för att meddela att jag brutit loppet. Lyckligtvis svarade han inte, och när han ringde upp var jag pa väg tillbaka över repet för att fortsätta. Nu, när jag hunnit smälta upplevelsen lite, och fundera på vilka saker som var i min makt och vilka som inte var det, så känner jag redan revanchlusta i hjärtat - jag har gjort det en gång och vet precis hur jävligt det är när allting går fel, så jag kan vara väl förberedd nästa gång. För det är klart det blir en nästa gång.

You Might Also Like

0 kommentarer