Paris, fast ändå inte

15:29

Kajen mittemot Gare d'Austerilitz, tidigt på morgonen.
Jag är som bekant förtjust i löpning. Efter en utdragen seninflammation i höften (eftersom jag tydligen är 100 år gammal) under vintern har jag kunnat börja springa längre distanser igen - en av mina favoritsaker att göra på en lördagsförmiddag när halva stan sover. Det är svårt ibland för folk att förstå varför jag tycker om att kliva upp vid åtta en lördagsmorgon, dra på mig spandexbrallor, dricka en kaffe och sedan ge mig ut och springa i två-tre timmar - men förutom den sköna känslan i benen, endorfinerna och känslan av att min kropp är stark och kan springa långt, så motiveras jag av upptäckandet. Det finns inget bättre sätt att upptäcka än till fots - och springandes täcker man in en större yta än gåendes! Det här är bara några av de otippade hörnen av Paris som jag kanske aldrig skulle ha sett om det inte vore för mitt springande. Det har bjudit mig på en helt annan sida av Paris som inte finns att finna i de flesta guideböcker, men som är spännande, brokiga, vackra och visar ännu fler sidor av staden jag älskar. Såhär mitt i veckan längtar jag efter nästa upptäcktsfärd.

Gare Frigorifique - den nedlagda stationen med kylförvaring för de viktiga varorna som kom in till Bercy - nämligen viner.

Stort höghus med ett gammalt hus i förgrunden, vis Passerelle i 12e arrondissementet.

Gamla stationshus i Nogent-sur-Marne, öster om Paris.

Canal Saint-Martin tidigt på morgonen.

En stig i Bois de Vincennes.

En liten passage med villor och små trädgårdar i området Mouzaïa i 19e arrondissementet.

You Might Also Like

0 kommentarer