Den 13 november

14:13


Idag är en mörk dag. Natten som gick var full av skräck, oro. I mina gamla kvarter, på platser där jag befunnit mig eller som jag passerat i min vardag fick över 120 människor sätta livet till i den värsta terrorattack som Paris varit med om i modern tid. Telefonen gick varm med meddelanden från vänner som försäkrade att de inte är bland offren och jag är så tacksam och samtidigt ogripbart ledsen för alla som inte var lika lyckligt lottade.
Attackerna skedde på platser som ingen föreställt sig skulle vara hotade, en pizzeria, en vietnamesisk restaurang, utanför ett McDonalds. Terror i sitt esse, känslan av att ingen går säker. Ingen plats är skyddad. Just nu råds människor i Paris att stanna i sina hem, det blir inga manifestationer idag då skräcken för en planerad attack på människor som står upp för kärlek och frihet (fransmännen är ju förutsägbara på det sättet) är stor.
Men mitt i allt detta, är ändå kärleken störst. Människor lämnar sina hus för att lägga blommor vid platserna där blodet flöt inatt. På internet syns filmer av människor som släpar sina blödande vänner i säkerhet utanför Bataclan. Sociala medier svämmar över av människor som skickar sina tankar och sitt stöd till Paris. Bilder på människor som gråtande kramar varandra. Det kan tyckas trivialt men genom allt det mörka så lyser kärleken igenom. Det måste vi tro. Det måste vi veta.

You Might Also Like

0 kommentarer