En repris: om människorna på metron

10:35



Den 11 augusti 2011 befann jag mig i ett litet vindsrum på 17 kvadratmeter under takåsarna i Paris, och skrev i min gamla blogg:

På metron i Paris kan man se de mest fantastiska och besynnerliga människor. Några härliga stunder: 

- En äldre man, gissningsvid av nordafrikanskt ursprung, med långt grått skägg som satt och läste en läderinbunden bibel. Han tittade inte upp en enda gång på cikus 15 stationer. Han klev av vid Voltaire. Lite ironiskt, tänkte jag. 

- En trio överförfriskade socialister i övre medelåldern med Che Guevara-prydda militärjackor och proletärkepsar klev på vid Nation där jag bytte tåg. De slog i fönsterrutorna och gastade rasistiska och sexistiska glåpord. Klockan var väl elva på morgonen. 

- Äldre tant klädd i päls i augusti, med blå eyeliner, slog en tonårspojke över huvudet med ett paraply när han inte ville ge upp sin sittplats. Linje 12, minns inte vilken station. 

- Välklädd homeboy med stora hörlurar klev på vid Chaussée d'Antin - La Fayette, skjutandes röd barnvagn av monstermodell. Såg ej om det fanns bebis i. Blev ändå nästan lite rörd. 

- Kvinna i sina bästa år läste dikter (Baudelaire? Min franska är hackig men kände igen något brottstycke) på linje 6 mot Étoile. Det var en gammal vagn som skramlade mycket men hon skramlade högre. Fint. 

- Ett gäng scouter klädda i uniformer, några franska och några polska, klev på vid Denfert-Rochereau och pratade den mest bizarra engelska jag hört med varandra- När jag klev av vid Motte-Piquet - Grenelle hade jag förstått att de skulle till Bir-Hakeim. Och se Tour Eiffel?

Allt det, och jag som promenerar nästan överallt. 

Bara i Paris.

You Might Also Like

0 kommentarer