Staden och kollektivtrafiken

10:13


Jag ligger lite bakom med mitt podlyssnande och därför skriver jag det här en månad efter att podavsnittet kom ut, men vill ändå dela med mig för den som kanske inte upptäckt Staden-podden alls.
Staden handlar om olika aspekter av staden som plats, om historia, stadsplanering och sociala och etnologiska samband. Dan Hallermar (som är chefredaktör på tidningen Arkitektur) och Håkan Forsell (som forskar i urbanhistoria och skriver böcker) utgår från olika städer i varje avsnitt och bygger sedan ut resonemangen kring saker som hänt och var vi är på väg. Det är intelligent och välgrundat och lätt att hänga med.
Jag vill prata lite specifikt om avsnittet som handlar om kollektivtrafikens roll i stadens utveckling, där de tar avstamp i Paris (såklart jag vill det, det är Paris), som ju har ett av världens mest kända, och använda, kollektivtrafiksystem. Avsnittet tar upp allt från metrons invigning år 1900 fram till Sarkozys framtidsvision "Grand Paris Express" som skulle binda staden tätare samman genom att knyta förstäder närmare den historiska stadskärnan, men fått andra konsekvenser.
Jag tyckte att avsnittet var spännande och det väckte flera nya tankegångar hos mig men det fanns också några saker som jag inte riktigt höll med om. Jag tänker börja på ett nytt stycke nu, och det kommer spoilers, så lyssna gärna först!

I inledningen pratar Dan och Håkan om hur Paris alltid sett sina närförorter som något främmande och skrämmande. Det är visserligen sant, men för att få en lite mer nyanserad sanning måste en komma ihåg att Paris stadskärna faktiskt har vidgats vid flera tillfällen. Senast var förstås när Haussmann byggde om staden och lade till de yttre arrondissementen och samtidigt lät staden sluka omkringliggande byar som Passy och Belleville, något som många parisare vände sig emot. De yttre arrondissementen är också bland de mest levande idag, bland annat tack vare de gamla stationshus, som tillhörde Petite Ceinture, det system av spårvagnar som knöt ihop stadens yttre delar, som en ringled, från mitten av 1800-talet och som nu byggs om till nattklubbar och coffices. Att stora omdaningar skakar om en stads befolkning är inte konstigt, och jag tycker att Paris historiskt sett varit bra på att ta till sig förändringar.
I sekvensen där de talar om de afrikanska kvarteren i Saint-Denis, en förort norr om Paris, så tänker jag på att det här också finns representerat innanför Périphérique (den stora ringledsmotorväg som omger Paris 20 arrondissement), i området som kallas Goutte-d'Or mellan Chateau Rouge och La Chapelle i östra delen av 18:e arrondissementet. Det finns även indiska, asiatiska och turkiska kvarter. Det är segregerat men många olika etniska kulturer finns representerade och ges utrymme även innanför stadens gränser. Det finns områden som är eftersatta ekonomiskt och socialt utanför staden, men i ett längre historiskt perspektiv har sådana områden inlemmats i staden såsmåningom. Till skillnad från Stockholm, vars innerstad inte växt på två sekel och vars kollektivtrafiksystem utvecklas i snigelfart (jag tycker inte att ytterligare en spårvagn i innerstan är särskilt intressant). Att de nya knytpunkterna som planeras beskrivs som ekonomiska centra snarare än något som ska skapa en mer dynamisk stad för dess invånare är tyvärr symptomatiskt för både Sarkozy och den tid vi lever i.

Lyssna på Staden här!

You Might Also Like

0 kommentarer