Till sista andetaget är en sådan film som man måste ha sett. Jean-Luc Godard och Fraçois Truffaut har skrivit manuset, och Godard regisserade Jean-Paul Belmondo och Jean Seberg i huvudrollerna. Filmen brukar sägas vara den första filmen i franska nya vågen, med långa tagningar och teman kring det absurda med varandet. Ett perfekt exempel på det är scenen i Patricias lilla chambre de bonne, där Patricia och Michel för en lång dialog kärlek och modet att försöka leva det liv man vill leva.




Det här är en av mina absoluta favoritfilmer, alla kategorier. Manuset är fullständigt briljant. Se.

Del 1: Les petits mouchoirs hittar du här.