Så till den andre hunden. Han som oftast kallas "lille hund". Egentligen heter han Hugo Boss, ett namn han fått av sin uppfödare, men hemma hos oss har han alltid hetat rätt och slätt Boss.

Boss fyller åtta år nu i oktober. Han har ett fel på sina tänder som gör att han knappt har några framtänder kvar. Det är ingenting han lider av, men däremot gör det att hans tunga hänger ut för jämnan, exempelvis när han sover.


Tungan hänger även ut när han slåss med Eliot om uppmärksamhet.


Men mest sover han. Och helst själv. Boss är mycket mer självständig än Eliot, och sover helst på sin egen plats. Han älskar att bli klappad, men bara när han skälv vill. Och när han vill, ja, då kräver han det.


Det går inte att ta med honom ut och springa, för hans små ben blir trötta efter mindre än en kilometer.



Boss är precis som Eliot med uppe i Värmland i helgen. I skrivande stund ligger båda och sover intill mig i soffan. Snart blir det bastu, men inte för hundarna såklart.